Det bara slår en

Har precis slagit mig att det är sista veckan hemma på Muskö den här veckan, jag har varit hemma i tre månader men känns som en vecka. Vart tar tiden vägen, allt det där man skulle göra, vad är det som händer. Men jag kännder ändå att jag lyckats vila upp mig under sommaren även om det inte var det jag skulle fokusera på.

Men en vecka kvar som ska tillbringas med familjen, älsklingen kommer imorgon och förhoppningsvist så träffar vi syster och Albus i stan också.

Veckan kommer bestå av Kräftskiva och Bröllop och en sorgensdag då jag åker hem på Söndag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0